Varje gång diskussioner i min bekantskapskrets eller på jobbet berör inredning eller bostadsläget i Stockholm stänger jag öronen. Det är rätt ofta. Det är inget jag vill kokettera med, jag är bara inte särskilt intresserad. Inom medelklassen dominerar samtalsämnet och förblir tacksamt för satir. Särskilt framgångsrik var scenshowen ”Ljust & fräscht” (2012) av och med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström, där kontrasterna mellan de två vännernas inredningsstilar blev lysande komik. Bara några år tidigare hade komediserien Solsidan haft premiär och gjort succé. Det var uppenbart att samtliga inblandade hittat något som tilltalade fler än bara Hemnetknarkarna.
Växte upp i Saltsjöbaden
Serien introducerade två par – tandläkaren Alex Löfström (Felix Herngren) och hans flickvän Anna (Mia Skäringer) samt finansmannen Fredde Schiller (Johan Rheborg) och hans fru Mickan (Josephine Bornebusch). Alex och Fredde hade växt upp i Saltsjöbaden och blivit vänner som barn trots att deras ekonomiska förutsättningar alltid har skilt sig åt. I början av serien flyttade Alex tillbaka till Saltsjöbaden med Anna, som kände sig allt annat än bekväm i den borgerliga miljön.
Där fanns även en annan gammal barndomskompis, den förfärligt snåle och tråkige Ove Sundberg (Henrik Dorsin) och hans fru Anette (Malin Cederbladh), som alltid lyckades knöla sig in i grannarnas liv. Med åren kom allt fler barn, även om de grundläggande konflikterna i Saltis förblev desamma.
Från filmer till en tv-serie
Herngren har sagt i intervjuer att han såg Solsidan som en fortsättning på filmerna Vuxna människor (1999) och Varannan vecka (2006), där han hade huvudrollerna och var inblandad bakom kameran. En tv-serie skulle ge honom och hans team av manusförfattare en chans att utveckla rollfigurerna under en längre tid. Just den delen mötte kritik under seriens gång – variationerna i handlingen var mycket små, även om äktenskapen prövades på olika sätt. De flesta avsnitten skapade en potentiellt pinsam situation för den konflikträdde Alex att hantera samt någon form av statusproblem för den ekonomiskt medvetne Fredde. Igenkänning och trendspaning var ledord och där hittade Solsidan rätt, inte bara i satiren över de mest bemedlade i Saltis, utan även vardagsbekymmer som berörde grannar, barn och åldriga föräldrar.
Rollfigurerna hittade rakt in i hjärtat på tittarna och det hjälpte förstås med de här skådespelarna och de vassa repliker som manusförfattarna försåg dem med. Särskilt lätt var det att roas av Rheborgs och Bornebuschs kyligt roliga överklassfasoner; det var ibland svårare att förstå exakt vad Herngren och Skäringer såg hos varandra med tanke på den rätt fräna attityd som präglade deras relation. Kanske kändes den lite för sitcomtillverkad ibland. Men den figur som blev allra mest älskad var Ove Sundberg. Dorsins suveräna gestaltning gjorde honom till en svensk Basil Fawlty eller David Brent; det är den totala bristen på självinsikt som gör de här personerna roliga. De idylliska miljöerna i Saltsjöbaden var en perfekt bakgrund till de komiska intrigerna.
Liksom i fallet Modern Family (2009-2020) hade manusförfattarna som rutin att inspireras av sin omgivning, vännerna och familjen. På så sätt var det lätt för dem att orientera sig. Och till skillnad från Modern Family gick Solsidan sällan över från det lätt skruvade men äkta till att kännas för konstruerad.
Solsidan 2010-2015, 2019- :Sverige. Gjord för tv. 70 avsnitt. Färg. Upphov: Felix Herngren, Ulf Kvensler, Jacob Seth Fransson, Pontus Edgren. I rollerna: Felix Herngren (Alexander ”Alex” Löfström), Mia Skäringer (Anna Löfström), Johan Rheborg (Fredrik ”Fredde” Schiller), Josephine Bornebusch (Mikaela ”Mickan” Schiller), Henrik Dorsin, Malin Cederbladh.
Trivia: Följd av en spinoff-serie med Dorsin, Kontoret (2012-2013), och en långfilm, Solsidan (2017).
Kristallen: Årets program 10; humorprogram 10, 11, 14; manliga skådespelare (Dorsin) 14.
Sista ordet: “Jag tror att alla människor upplever tio potentiella ‘Solsidan’-scener varje dag. Det gäller bara att skriva ner dem. Jag har ett fickminne i min telefon där jag pratar in grejer hela tiden, de där små detaljerna […] Folk i min bekantskapskrets tror att det handlar om dem, även om det inte gör det. Sedan är det många som kommer fram till Felix och säger ‘men du, den där Mickan, det är jag, va?'” (Kvensler, Aftonbladet)
ÖVER MEDEL