Anna Holm (Ingrid Bergman), vars ansikte är vanställt, är medlem i en utpressarliga som har gett sig på hustrun till en plastikkirurg… men hans yrkestalanger hjälper Anna förvandla sig till en förrädisk guvernant för en ny komplott. En av Gustaf Molanders mest framgångsrika filmer blev också ett viktigt steg i Bergmans kommande internationella karriär. Till en början är hennes insats lite väl överdrivet skurkaktig, men hon ger Anna Holm större nyans under filmens gång. Inga överraskningar i intrigen, men ändå en snygg, mycket underhållande thriller. Kul att se ”Bullen” Berglund och Gösta Cederlund som fryntliga, färgstarka medlemmar i utpressarligan.
1938-Sverige. 104 min. Svartvit. Regi: Gustaf Molander. Manus: Gösta Stevens. I rollerna: Ingrid Bergman (Anna Holm/Anna Paulsson), Tore Svennberg (Konsul Barring), Anders Henrikson (Allan Wegert), Georg Rydeberg, Gunnar Sjöberg, Hilda Borgström… Erik ”Bullen” Berglund, Sigurd Wallén.
Trivia: Nyinspelad i USA som En kvinnas ansikte (1941).
Sista ordet: “Jag älskade intrigen och tiggde och bad SF att låta mig få göra filmen, men de svarade nej. ‘Det går inte’, sa de, ‘publiken skulle inte acceptera en vacker flicka med vanställt ansikte. Definitivt inte. Dessutom har vi en mycket bra film här som heter ‘En enda natt’. Vi vill att du ska göra den i stället.’ Jag tyckte att ‘En enda natt’ verkade vara rena smörjan, så jag kohandlade med dem. ‘Jag går bara med på att göra er film om ni också låter mig få göra flickan med vanställt ansikte.'” (Bergman, “Mitt liv”)
