På 1940-talet är Palle Hagmann (Peter Haber) en firad varietésångare i Stockholm som drömmer om att sätta upp en stor föreställning i Helsingfors; han tar med sig fru och barn (Jessica Zandén, Fredrik Ådén) på ett kostsamt äventyr. Mats Arehn nådde en av sina främsta kritikerframgångar med den här självbiografiska filmen om en slarver till far som hade storslagna drömmar och gärna tog till “vita lögner” för att göra verklighet av dem när pengarna började tryta. Realism kolliderar med optimism. Hagmanns fadäser kommer aldrig som en överraskning, men filmen är mycket underhållande, har ett nostalgiskimrande foto och hängivna insatser av både Haber och Zandén.

1995-Sverige-Finland-Danmark. 118 min. Färg. Producerad av Börje Hansson. Regi: Mats Arehn. Manus: Mats Arehn, Rolf Börjlind. Foto: Jörgen Persson. I rollerna: Peter Haber (Palle Hagmann), Jessica Zandén (Ingrid Hagmann), Fredrik Ådén (Martin Hagmann), Marianne Hedengrahn, Elmer Green, Lasse Pöysti… Jesper Christensen, Tomas Norström.

Trivia: Arehn gav även ut en bok efter filmen baserad på samma historia. 

Sista ordet: “Jag hade ett bra förhållande till min pappa när jag var barn. Som vuxen hatade jag honom ofta, men barn är ju lojala mot sina föräldrar. […] Det var både smärtsamt och stimulerande [att göra filmen]. Men Palle Hagmann var en fascinerande man. Han vägrade ge upp och han lyckades alltid ta sig ur allting.” (Arehn, Dagens Nyheter)

IMDb