Även Cecilia Neant-Falk har varit 14 en gång. Hon minns hur svårt det var att växa upp och vara homosexuell, som om det inte var besvärligt nog att bara vara tonåring. Inför den här dokumentären höll hon under tre år kontakt med tre unga tjejer som gillar tjejer. Det mesta av det filmade materialet har de själva skapat med hjälp av en videokamera. Det är en god idé, eftersom tjejerna tycks vara väldigt ärliga och öppna när de får vara ensamma, utan att någon stör. Det är mycket hjärtesorg, men även glädjande, uppmuntrande stunder. Naket och ärligt men inget överraskande. Något liknande hade kunnat göras med unga bögar, men det är också klokt att fokusera på en sak i taget.
2003-Sverige-Finland-Danmark. 76 min. Färg. Regi: Cecilia Neant-Falk. Medverkande: My Sörensson, Johanna “Joppe” Svensson, Natalie Durbeej.
Guldbagge: Bästa dokumentär.
