OCH DU TRODDE ATT LIVET VAR RĂTTVIST…
Det sÀgs ofta att det Àr lÀttare att bli ensam i storstaden Àn ute pÄ landet. Jag vet inte om det stÀmmer; man kan i alla fall inte gÄ efter antalet singelhushÄll eftersom instÀllningen till vad som Àr lycka i livet mÀts pÄ olika sÀtt för olika personer. Johan Klings lÄngfilmsdebut tar upp baksidan av livet i Stockholm och som inflyttad Àr det lÀtt att beröras av den.
Rumlar runt pÄ Stureplan
Vi möter tvĂ„ personer som bor i staden. Eva (Michelle Meadows) Ă€r en Ăstermalmsbrud vars jobb i klĂ€dbutikerna tycks gĂ„ ut pĂ„ att vara nedlĂ„tande mot kunderna. Hon Ă€r ihop med Micke (Richard UlfsĂ€ter) och tillsammans utgör de ett relativt framgĂ„ngsrikt par med gott om vĂ€nner att rumla runt pĂ„ Stureplan med. Bernhard (Michael Segerström) Ă€r hennes raka motsats. Alltid överdrivet vĂ€nlig och ivrig i sin instĂ€llsamhet, men den 61-Ă„rige före detta ingenjören pĂ„Â ABB har haft otur pĂ„ sista tiden. Hans fru har lĂ€mnat honom och han har förlorat jobbet. Eftersom villan krĂ€ver en stadig inkomst tvingas han kuska runt bland diverse företag pĂ„ jakt efter ett jobb. En franchisetagare inom McDonaldâs förbarmar sig över Bernhard och anstĂ€ller honom pĂ„ sin restaurang.
Samtidigt leder vardagstristessen i Evas liv till att hon har ett engĂ„ngsligg och nĂ€r Micke fĂ„r reda pĂ„ det faller hennes liv samman. Han lĂ€mnar Eva och för första gĂ„ngen mĂ„ste hon sjĂ€lv ta ansvar för rĂ€kningar, nĂ„got hon fullstĂ€ndigt ignorerar. Hon fĂ„r Ă€ven till sist sparken pĂ„ grund av sin dryga attityd. I desperation tar Eva ett jobb pĂ„ McDonaldâs och möter BernhardâŠ
Mörkt och kyligt Stockholm
Kling gjorde ursprungligen en kortfilm som heter Jag (2003). Det tog lÄng tid och mycket anstrÀngning för honom att utveckla det till en lÄngfilm, men Darling visar att det gÄr att göra kvalitativ (och snygg) lÄngfilm i Sverige trots att budgeten Àr lÄg och stödet frÄn Svenska Filminstitutet noll. Kameran sveper över ett mörkt och kyligt Stockholm och den kÀnslan gÄr Àven in i karaktÀrerna. Eva Àr en rakt igenom tom mÀnniska och relationerna mellan Stureplansfigurerna Àr sÄ kalla att det nÀstan blir parodiskt. Det Àr en svaghet i filmen eftersom skildringen av den vÀrlden Àr sÄ stereotyp, kvÀvd och livlös att ingen mÀnniska skulle vilja vara del av den om det vore sÄ hÀr i verkligheten. Kanske beror det pÄ Klings attityd. I en del intervjuer i samband med premiÀren ger han intryck av att tro att den hÀr hjÀrtlösa ensamheten som visas i filmen Àr normen i dagens samhÀlle. Drag av det finns onekligen, men visst Àr det en nÄgot överdriven syn pÄ Sverige idag.
Trots det Àr filmen bÄde rolig och trÀffande och det har mycket med skÄdespelarna att göra. Meadows Àr rÀtt som Eva, den svalaste blondin man kan tÀnka sig, med alltför lite verksamhet under skalpen. Segerström fick nÄgot av sitt livs roll och Àr helt underbar som Bernhard, en man i starkt behov av att sÀtta ner foten i sin relation till omvÀrlden. Det Àr som om hela hans figur andas tragik, trots att det Àr en helt vanlig man som försöker överleva i en stad som inte Àr förlÄtande mot de som Àr för snÀlla.
Slutscenerna kÀnns kanske abrupta, men tanken med filmen Àr att skildra ett enkelt möte mellan tvÄ personer som just dÄ (men kanske aldrig igen) har behov av ett samtal med en lyssnande medmÀnniska. Det Àr gott sÄ.
Darling 2007-Sverige. 94 min. FÀrg. Widescreen. Producerad av Fredrik Heinig. Regi, manus: Johan Kling. Foto: Geir Hartly Andreassen. I rollerna: Michelle Meadows (Eva), Michael Segerström (Bernhard), Richard UlfsÀter (Micke), Tanja Lorentzon, Lis Nilheim, Henrik Lundström.
Guldbaggar: BÀsta skÄdespelare (Segerström), foto.
Sista ordet: “Ansvar Ă€r inte direkt pĂ„ modet. Det kĂ€nns som om Sverige Ă€r ett vilset land dĂ€r vi slĂ€ppt idĂ©erna om vilka vĂ€rden ett samhĂ€lle ska byggas pĂ„. Utan att komma med moralkakor, sĂ„ kan man sĂ€ga att Meadows och Segerström representerar tvĂ„ olika idĂ©er om vilken sorts mĂ€nniska som man ska vara.” (Kling, Dagens Nyheter)
